Kemiskt beroende

Diagnostik och utredning av kemiskt beroende

När alkoholen når hjärnan påverkas våra nervceller, vilket gör att sinnesstämningen förändras och vi upplever en viss lyckokänsla. Det är signalämnet dopamin som framkallar lustkänslorna. Samtidigt bedövas hela centrala nervsystemet, vilket får till följd att balans, koordination och precision försämras. Reaktionerna blir långsammare och tröttheten kommer krypande.

Enligt Vårdguiden är Dopamin en av signalsubstanserna som påverkas. Dopamin fungerar som ett slags belöningssystem och utsöndras bland annat när vi mår bra. Alkohol gör att balansen rubbas och dopamin frisätts. Till att börja med mår du bra och dricker kanske mer för att må ännu bättre, men efter ett tag reagerar kroppen inte längre på dopaminet utan effekten blir den motsatta. Dina reaktioner blir långsammare och du blir trött. Du får ett sämre mörkerseende och blir sämre på att bedöma avstånd.

Vid höga promillehalter slås den del av hjärnan som styr minnet och omdömet i princip ut. Hur kraftigt du reagerar på alkoholhalten beror mycket på toleransnivå. Hur man påverkas är därför individuellt, men ingen mår bra av för mycket alkohol.

Eftersom alkoholen är vattenlöslig tränger den in i varje cell i vår kropp. Blodsockernivån sänks medan puls, blodtryck, stresshormoner och blodfetter stiger. Även urinproduktionen ökar, vilket bidrar till den uttorkning som är en orsak till bakfyllesymptom. Ju mer och oftare vi dricker desto mer anpassar sig hjärnan till alkohol.

Alkoholens väg genom kroppen
Allt du äter och dricker passerar först magsäcken. Av den alkohol du dricker tas ungefär en femtedel upp genom magsäckens slemhinna och förs vidare ut i blodet. Alkohol i drycker med högt alkoholinnehåll (till exempel starksprit) tas upp snabbare än alkohol i form av öl. Om det redan finns mat i magsäcken när du dricker tas alkoholen upp betydligt långsammare. Det beror på att alkoholen då inte har direktkontakt med slemhinnan.

Det tar ungefär tre timmar för levern att förbränna alkoholinnehållet i en burk starköl. Innan alkoholen (etanolen) har förbränts har den hunnit påverka kroppens organ på olika sätt. Det du märker mest är hur alkoholen påverkar din hjärna.

För att skona magens känsliga slemhinna bör du bara dricka i samband med en måltid. Alkoholen retar annars slemhinnan och får den att producera mer magsyra. Därför kan magen ta skada om du dricker för mycket och för ofta. Efter magsäcken transporteras alkoholen ut i tunntarmen där den största delen (80 procent) av upptaget sker. Den alkohol som tagits upp i magen och tunntarmen transporteras med blodet direkt till levern.

Ungefär en timme efter att du druckit alkohol är koncentrationen (promillehalten) som högst. Hur hög promillehalten blir beror framför allt på hur mycket du druckit, men även på andra faktorer som exempelvis din vikt och andelen kroppsfett, om du har druckit på tom mage eller tillsammans med mat samt ditt kön. Om en kvinna och en man dricker samma mängd alkohol kommer kvinnan generellt att påverkas mer, det vill säga promillehalten blir högre. Det beror på att kvinnor i allmänhet väger mindre än män samt att kvinnans kropp innehåller mindre vätska som alkoholen kan spädas ut i.

Positiva och negativa effekter av alkohol

Levern är kroppens reningsverk och rensar bort ämnen som inte ska vara i blodet, till exempel alkohol. Om du har druckit mycket under en längre period kan levern kännas svullen och öm. Det beror på att levern är skadad av alkoholen. Vid större intag av alkohol, och framförallt vid intag på fastande mage, klarar inte levern av att ta bort all alkohol direkt utan en stor del fortsätter med blodet vidare ut i kroppen. Alkoholen når då alla celler i kroppen och kan påverka funktionen hos organ och vävnader.

Med alkoholen följer också stora energimängder, vilket ger ökad risk för övervikt, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. En stor starköl ger lika många kalorier som ett wienerbröd eller en dryg deciliter vispgrädde. Ju högre alkoholhalt desto större kalorimängd.

Baksmälla är ett tecken på förgiftning vilken kan yttra sig allt från en molande olustkänsla till kräkning och dunkande huvudvärk. Detta tillstånd är sedan länge tillbaka ett ämne för många skämt. Ingen skrattar väl åt vare sig ryggskott eller njurstensanfall.

Eftersom alkoholen är vattenlöslig invaderar den bokstavligen varje cell i vår kropp. Blodsockernivån sänks, puls och blodtryck stiger, liksom halten av stresshormoner och blodfetter. Urinproduktionen ökar, vilket bidrar till den uttorkning som är en orsak till bakfyllesymptomen.

Vid förbränningen bildas acetaldehyd, som kan ge illamående, svettningar och hudrodnad. Enzymer i levern bryter ner acetaldehyden till ättiksyra, som så småningom försvinner ur kroppen. Baksmälla är alltså de effekter som finns kvar sedan alkoholen har gått ur kroppen. Till de negativa effekterna kan också höra ångest och nedstämdhet.

En regel som verkar gälla säger att ju mer alkohol desto värre bakfylla och ju renare alkohol desto lindrigare bakfylla är en regel som verkar ha fog för sig. Jämfört med vodka innehåller vin, öl och cognac omkring 200 fler substanser som kan förvärra baksmällan, allt från aceton och formaldehyd till metanol och träsprit.

Att alkoholen har gått ur kroppen är inte samma sak som att man är nykter. Det har visat sig att bakfulla försökspersoner har försämrade testvärden i prov som gäller uppmärksamhet, intelligens, balans och bilkörning.

När det gäller måttlig användning, upplever en del människor att alkohol har positiva effekter. Enligt vissa forskare skyddar måttlig alkoholanvändning mot kardiovaskulära sjukdomar. Detta gäller vid maximalt två till tre glas vin eller öl per dag för män och ett till två glas per dag för kvinnor. Vissa människor hävdar också att alkohol har positiva sociala effekter. Det tillhandahåller arbete för många som arbetar med att producera och sälja alkohol.

Överdriven användning av alkohol ökar risken för ett flertal sjukdomar. Olika leversjukdomar, levercirrhos, sömnstörningar, sexuella problem, infektion i matstrupe, infektion i mage, infektion i bukspottkörtel, tidig demens - alltifrån minnesreduktion till ett allvarligt Korsakoff-syndrom; cancer i munnen, halsen, struphuvudet, inälvor och bröst; för högt blodtryck och hjärtproblem.

Allt berusningsdrickande innebär riskkonsumtion. Med berusningsdrickande menas att du som är man dricker fem eller fler standardglas och att du som är kvinna dricker fyra eller fler standardglas vid ett och samma tillfälle. Riskerna med att bli berusad omfattar inte bara alkoholens direkta fysiska effekter utan också indirekta effekter som ökad risk för olyckor, våld och andra skador.

Alkohol spelar en viktig roll när det gäller aggression. 40 % av alla incidenter då aggression är involverat på något sätt inträffar under alkoholpåverkan. Polisen ägnar 22 % av sin tid åt fall som involverar alkohol. Våld på gatan och i hemmet händer ofta under alkoholpåverkan.

Alkohol får även stora konsekvenser på arbetet. 13 % av alla sjukskrivna anställda har alkoholproblem. Anställda med alkoholproblem är minst 10 % mindre effektiva på arbetet än deras kollegor.

 Definition av alkoholberoende och missbruk

I vården skiljer man mellan beroende och missbruk av alkohol. Det handlar inte om hur mycket man dricker utan om vilka följder drickandet får för den drabbade och hans eller hennes omgivning. Inom sjukvården används också begreppet skadligt bruk av alkohol som sjukdomsdiagnos (sjukdomsbeteckning). Med det menas att du fått sociala, psykiska eller kroppsliga skador av ditt drickande, men behöver inte nödvändigtvis vara beroende.

Missbruk är när man upprepat ställer till det för sig på grund av en drog eller ett beteende. Exempel på det är att utsätta sig själv och andra för fara som att köra rattfull, komma för sent till jobbet på grund av bakfylla eller förstöra en relation för att alkoholen kommer i första hand.

Beroende innebär att hjärnan påverkas så mycket av drogen att den förändras på ett avgörande sätt. Enbart den egna viljan räcker inte för att styra intaget. Ett missbruk går oftast att bryta genom att man får klart för sig vilka negativa konsekvenser det leder till. Ett beroende är betydligt allvarligare och svårare att ta sig ur. När man talar om alkoholberoende så handlar det om både fysiska och psykiska följder för den som dricker. Hjärnan och kroppen vänjer sig vid alkoholen och man har svårt att klara sig utan.

Den stora skillnaden mellan missbruk och beroende är att en missbrukare kan lära sig att dricka normalt, medans en beroende person aldrig kommer kunna återfå ett normalt förhållningssätt till alkohol. Det talas ofta om sex-, spel-, shopping- och sockerberoende. Dessa tillstånd liknar delvis, men inte helt, substansberoende. Det är mer befogat att i dessa fall tala om missbruk snarare än beroende. Vetenskapliga undersökningar visar att det finns gemensamma nämnare för vilka områden i hjärnan och vilka signalsubstanser som aktiveras när man tar en beroendeframkallande drog som narkotika eller alkohol. Här finns skillnader jämfört med de missbruksbeteenden som handlar om till exempel spel och sex där det inte går att bevisa att liknande områden i hjärnan aktiveras.

I Sverige beräknar man att mellan 300 000 och 500 000 personer har alkoholproblem, men få söker vård för sina problem. Om man dricker alkohol under en längre tid riskerar man att utveckla alkoholberoende. Olika personer är olika känsliga för skadeverkningar av alkohol och därför går det inte att säkert säga hur lång tid och hur stora mängder alkohol man måste ha druckit för att bli beroende.

Alkoholproblem kan vara allt från lindriga till mycket svåra. Ett tidigt varningstecken är att du dricker allt större mängd alkohol. Då är du en riskkonsument. Hög konsumtion av alkohol kan göra att du drabbas av bland annat högt blodtryck, problem med mage, sömnproblem, ångest och depression. Den som dricker mycket alkohol under en längre tid kan få svåra alkoholproblem och riskerar allvarliga skador och sjukdomar som drabbar lever, hjärta, blodkärl, muskler samt hjärna och nervsystem. Ett av de viktigaste tecknen både vad gäller beroende och missbruk är att du fortsätter dricka trots att det får negativa följder.

Andra symtom på att du är beroende, eller är på väg att bli beroende, är:

• Ökad tolerans – du tål allt mer alkohol.
• Återställarbehov – du känner sug efter att dricka dagen efter och mår bättre av det.
• Minnesluckor – du minns inte allt som hänt.
• Lättväckt alkoholbegär – en liten mängd alkohol skapar sug efter mer.
• Kontrollförlust – du tappar kontrollen över ditt drickande eller över ditt beteende när du har druckit.
• Ökad konsumtion - du dricker oftare eller mer än du tänkt.
• Förnekelse – du förnekar ditt beroende för dig själv och din omgivning och hävdar att du har kontroll.

Utöver de tecken som beskrivits ovan så finns det olika intervju- och frågeformulär som vårdmottagningen kan använda sig av för att bedöma vilka risker dina alkoholvanor kan innebära. Ett blodprov kan bland annat visa om levervärdena är förhöjda, vilket kan peka på en hög konsumtion. Beroendet kan föreligga med eller utan fysiskt beroende. Tolerans eller abstinens föreligger vid fysiskt beroende.

För att kunna avgöra om någon är beroende av alkohol eller inte behöver personen i fråga uppfylla vissa villkor, vilka har bestämts av bl.a. Världshälsoorganisationen (WHO). När klienter kommer till ett behandlingscenter är den första saken man gör att ta reda på hur allvarligt beroendet är. EuropASI (Addiction Severity Index) är ett test som många institutioner använder sig av för att bestämma graden av alkoholmissbruket och vilka de andra problemen är. Man kan också hitta fler tester på Internet.

Utveckling av problem relaterade till användning av alkohol

Problem uppstår på grund av kraftigt alkoholdrickande. Dessa kan vara fysiska problem, eller att man förlorar sociala kontakter, problem på jobbet eller i skolan eller ekonomiska problem. Frågan ”dricker jag därför att jag har problem, eller har jag problem därför att jag dricker?” blir aktuell. Man dricker för att man använder en felaktig problemlösningsmetod.

Man fastnar i fyra olika destruktiva mönster.

När man har alkoholproblem dricker man för effektens skull. Den som dricker vill ändra sin sinnesstämning för att bli av med spänning, ångest eller för att få mer uppskattning. Många människor dricker då och då för att förändra sin sinnesstämning, men en blivande alkoholist strävar efter en mer intensiv stämningsförändring. Han/hon vill uppleva en riktig förändring, och må bra igen. När han/hon gör detta flera gånger, är problemet inte löst och han/hon löper risken att hans/hennes kropp blir beroende av alkohol. Kroppen blir tillvand till alkohol. Det kallas att utveckla tolerans. Vid en viss tidpunkt känner inte längre den alkoholberoende effekten och han/hon behöver då mer och mer alkohol. Annars uppnår man inte den förändrade sinnesstämningen.

När man dricker och blir berusad regelbundet, får man till slut minnesluckor. En minneslucka eller blackout innebär att man glömmer delar av den tid man varit berusad. Följande dag kommer man t ex inte ihåg vad man har sagt eller hur man har kommit hem. Detta är skrämmande i början, men senare blir alkoholmissbrukaren likgiltig. Det innebär risk för att personen blir blind för nackdelarna med sitt alkoholmissbruk.

Med tiden blir kroppen så van vid alkohol att den får abstinenssymtom om den inte får en viss dos. Man kan börja darra, svettas, sova dåligt och känna sig rastlös. Om man fortsätter att dricka blir det svårare och svårare för varje gång att dricka mindre. Man bestämmer sig att minska alkoholmängden samt för att sluta efter några drinkar, men man klarar inte av att hålla sig till det.

Ibland nämns fysiskt och psykiskt beroende som om det vore två olika saker. Det är det inte. Beroende är alltid psykiskt i den meningen att man har ett sug, att man har svårt att kontrollera intaget och att man får psykiska symtom, som till exempel oro och ångest, när man slutar. Dessa symtom kallas abstinens. Vissa droger kan även ge kroppsliga, fysiska, abstinensbesvär. Om du är beroende av till exempel alkohol, narkotika eller tobak kan du känna ett starkt sug eller längtan när du inte har tillgång till drogen. I takt med att du ökar intaget tål du mer och mer. Hela tiden behöver du högre doser eller lägger ner mer tid för att uppnå effekt eller känna tillfredsställelse. Om du inte tar drogen på ett tag kan du få olika kroppsliga besvär som skakiga händer, illamående, trötthet, feber och frossa. Du kan även få psykiska abstinensbesvär som ångest, nedstämdhet eller sömnproblem. Även spel- och sexmissbrukare kan få lättare abstinensbesvär i form av oro, ångest, rastlöshet och koncentrationsproblem.

När du tar drogen igen eller fortsätter med beteendet försvinner abstinensbesvären tillfälligt, men de kommer tillbaka. Det leder till att du tar eller ägnar dig åt drogen oftare än du tänkt dig. Dina försök att sluta eller minska misslyckas och allt mer av din tid går åt till att få tag i drogen och att konsumera den. Ditt arbete och ditt sociala liv fungerar inte längre och trots att du far illa fysiskt eller psykiskt fortsätter du med drogen eller beteendet.

Det tar olika lång tid att utveckla ett beroende. Vilken drog du använder har stor betydelse. Olika människor är olika känsliga för att utveckla beroende. Är du beroende av till exempel alkohol innebär det som regel en högre risk att bli beroende av någon annan drog. Ett exempel är nikotin. Nästan alla (över 80 procent) som har alkoholproblem är även rökare. Dessutom kan effekten av en drog som till exempel alkohol förstärkas av vissa lugnande läkemedel. Börjar du vänja kroppen med denna kombination utvecklar du snabbare även ett läkemedelsberoende.

Risken att barn till alkoholberoende föräldrar utvecklar en alkoholism är högre jämfört med barn till icke-alkoholberoende föräldrar. Detta har att göra med tre saker:

Ärftlighet : undersökningar har visat på ett samband mellan alkoholism och arv. Hos pojkar är sambandet högre än hos flickor. Man vet inte hur mycket större risken för att utveckla alkoholism är, men barn till alkoholiserade föräldrar bör ha i åtanke att de har lättare än andra att få alkoholproblem. Vissa studier visar på en ökad risk på ca 50 %. Man vet också att vissa personlighetstyper lättare utvecklar alkoholism än andra. Människor som är ångestfyllda, ofta söker spänning i livet eller är antisociala fastnar lättare i missbruk än andra.

Miljöpåverkan : när man som barn växer upp i en miljö där människor dricker mycket alkohol, kan man påverkas av detta på olika sätt. Man kan ha svårt att känna lycka, eftersom man får mindre uppmärksamhet eller känna sig osäker och hotad av den alkoholiserade förälderns oförutsägbara beteende. En olycklig barndom kan bidra till att man utvecklar alkoholism senare i livet.

Vanor : Om föräldrarna dricker mycket, kan man bli van vid att alltid ha alkohol omkring sig och överta de negativa missbruksvanorna utan att ens själv lägga märke till det.

Behandling

Det finns olika inriktningar när det gäller behandling av alkoholproblem. Ofta kombineras olika inriktningar i behandlingen. Grunden för behandling av alkoholberoende består av olika oftast långsiktiga behandlingsformer, till exempel kognitiv beteendeterapi, motiverande samtal och så kallad tolvstegsbaserad behandling.

I boken Behandlingsplanering vid missbruk tar Christina Näsholm upp att för många innebär missbruket en långvarig process, där grunden lagts tidigt i livet. För andra har missbruket en kort historia. Att vända en missbruksutveckling tar olika lång tid för olika personer. För en del kan små insatser under kort tid vara tillräckliga, för andra krävs omfattande insatser under längre tid. Många gånger handlar det om att förutom missbruket förändra både livsstil och livssituation. I många fall är dock behandling nödvändig för att skapa förändring.

I behandlingsrelationer blir det möjligt att bygga upp den tillit som krävs för att klienten ska kunna ta emot och integrera de möjligheter som livet erbjuder. Förändringar sker sällan som resultat av en enda klargörande insikt. Den sker som resultat av många mindre insikter och därav, följande förändringar sammanlänkade i en lång kedja, som formar en utvecklingsspiral. Länkarna i kedjan består av yttre och inre förändring. Hos en del personer tar förändringsprocessen sin början vid en insikt som leder till förändring. Hos andra inleds utvecklingen i det egna beteendet, och detta i sin tur leder till insikt och ytterligare förändring. Behandling inriktad på att skapa förståelse bakåt ska alltid leda till förändring framåt.

För att behandlingen ska lyckas är det är viktigt att man har, eller kan utveckla, en egen motivation för att komma till rätta med sitt beroende. Förutom de här behandlingsformerna finns det också olika typer av läkemedel som hjälp vid alkoholberoende.

De läkemedelsgrupper som kan användas när man behandlas mot alkoholberoende är

• Medel mot alkoholberoende. Det finns tre olika typer av läkemedel som fungerar på helt olika sätt nämligen disulfiram som finns i Antabus, akamprosat som finns i Campral och naltrexon som finns i Revia. Ofta använder man bara ett av dessa läkemedel åt gången, men det börjar även bli vanligt att medicinerna kombineras.
• B-vitaminer. Ofta har alkoholberoende personer ensidiga kostvanor. Den viktigaste och vanligaste vitaminbristen vid alkoholberoende är brist på vitamin B1, tiamin.
• Lugnande mediciner, sömnmedel och antidepressiva mediciner. Det är vanligt att man får problem som oro, sömnbesvär, ångest eller depression. Ibland behöver man därför exempelvis lugnande mediciner, sömnmedel och antidepressiva mediciner som komplement till övrig behandling. De här medicinerna kan även användas vid abstinensbesvär.

Om man har lindriga abstinensbesvär brukar någon särskild behandling med läkemedel inte behövas. Lindriga abstinensbesvär kan till exempel vara ångest och oro eller att man känner sig darrig och får svettningar eller hjärtklappning, har svårt att sova och är lättirriterad. Den här typen av besvär försvinner oftast efter några dygn. Men i vissa fall kan man få lugnande mediciner under en kortare tid, till exempel Atarax, Buspar, Theralen eller Lergigan. Om man har svårt att sova kan sömnmedicinen Propavan användas. B-vitaminer kan också vara bra att ta, särskilt om kosten inte har varit så bra i samband med alkoholperioden.
Vid svårare abstinensbesvär är det framför allt två tillstånd som måste undvikas, abstinenskramper och delirium tremens. I dessa fall brukar man ofta behandlas med läkemedel.

Abstinenskramper är ganska ovanliga och hänger oftast ihop med att man har missbrukat alkohol mycket kraftigt och regelbundet i flera veckor. Vanligtvis kommer kramperna på den tredje eller fjärde nyktra dagen. Kramperna består av muskelryckningar som kommer helt plötsligt och ofta utan förvarning i form av ett så kallat grand-mal-anfall – "stort" epileptiskt anfall. Det är inte ovanligt att man biter sig i tungan och får fradga runt munnen eller att det kommer urin eller avföring under anfallet. Personer som tidigare haft andra former av epilepsi har ökad risk att också få abstinensepilepsi.
I de flesta fall kan man förebygga abstinenskramper genom att få behandling för abstinensbesvären. Då kan man under några få dagar få behandling med en grupp läkemedel som kallas för bensodiazepiner. Medlen är vanebildande och ska inte användas vid något annat tillstånd vid alkoholberoende. Dessa läkemedel mot abstinens bör därför framför allt användas i samband med att man vårdas på sjukhus eller under andra kontrollerade former. Man kan ibland också få någon eller några av de läkemedel som har beskrivits tidigare.
När oron under abstinensen blir svår finns det risk för att man ska få ett tidigt återfall. För att förhindra ett sådant återfall kan man förutom bensodiazepiner få Antabus. De första tre dygnen brukar man få en tablett om dagen för att sedan minska till en tablett varannan dag. Mot ångesten och oron kan man få till exempel Theralen i form av droppar eller tabletter. Har man sömnbesvär brukar Propavan vara en bra hjälp. Dessutom är B-vitaminer att rekommendera.

Delirium tremens är ett mycket ovanligt men allvarligt tillstånd som kan utvecklas ungefär två till fem dygn efter att man har slutat dricka alkohol. Det är den svåraste formen av alkoholabstinens. Först får man ångest, oro och sömnbesvär, darrningar, hjärtklappning och förhöjt blodtryck. Abstinenskramper kan också förekomma. Därefter uppstår hallucinationer, framför allt synhallucinationer men ibland också hörselhallucinationer. I svåra fall blir man svårt förvirrad vilket kan göra att man måste få psykiatrisk tvångsvård. I enstaka mycket svåra fall kan man behöva intensivvård på sjukhus. I dag är det i Sverige mycket ovanligt med dödsfall på grund av delirium.

Christina Näsholm skriver att följa en missbrukare även genom de mycket destruktiva delarna av missbruksprocessen kräver en professionell hållning. Denna förutsätter kunskap, erfarenhet, personlig mognad och förmågan att kunna pendla mellan inlevelse och distans.

När man som behandlare inser vilken press klienten lever under är det naturligt att vilja handla snabbt för att finna lösningar. Även om klientens situation är svår och ter sig kaotisk är det vitigt med en kartläggning över missbruket. Där man får en mer konkret bild av missbruket och kan följa hur relationer till bedömningen utvecklas. Behandlare som saknar kunskap om skillnaderna mellan missbruk och beroende riskerar att felaktigt rekommendera begränsat drickande till en klient som bör ha helnykterhet som mål.

Vissa funktioner som tillskrivs droger är giltiga för de flesta människor. Normalbrukaren i allmänhet söker med hjälp av alkohol uppnå eufori, avspänning, sömn samt en underlättad social samvaro. För personer med missbruksproblem fyller missbruket, förutom de funktioner som är giltiga för normalbrukaren, ofta fler andra funktioner. Några av dessa är allmänna, andra är mycket specifika och gäller endast vid t ex svåra personlighetsstörningar. Alla rusmedel har egenskaper att förändra vårt psykiska tillstånd. Personer som upplever inre konflikter eller brister kan utnyttja drogerna till att dämpa eller kompensera inre behag. För att hjälpa klienten att inse, förändra och eliminera sitt behov av droger och hjälpa denna att finna alternativ till dessa är nödvändigt för att på sikt förstå vilka funktioner missbruket fyller för denne person. Strävan efter ruset kan tyckas vara irrationell men är med hänsyn till klientens inre dynamik ofta logisk. Att förstå detta innebär inte att sympatisera med utan att respektera droganvändningen som ett sätt att hantera en livssituation.

Time out – paus och flykt från en påfrestande tillvaro. En möjlighet att få lyfta sig ur sitt samhang och ställa sig utanför reflektion och eftertanke

Isolering av nuet – en förstärkt närvaro och existenskänsla, att få leva för stunden, i nuet genom att stänga av skuld över det förflutna och oro inför framtiden

Isolering av känslor och tankar – personen söker rusupplevelsen i stället för att känna och tänka tankar som är smärtsamma och svåra att hantera

Ansvarbefrielse – att få göra och säga saker som man sedan inte behöver ta ansvar för eftersom de skett under rus

Demaskering av dolda känslor – att våga släppa fram och uttrycka förtvivlan, ilska, besvikelse, sorg, bitterhet men även glädje, värme, tillit och kärlek

Belöning – skötsamhetens och mödans lön, när vi tycker att vi gjort något bra, avslutat en ansträngande uppgift, nått uppsatta mål

Självkänsloreglerande – under vissa faser av rus dämpas självkritiken, och eufori kan tillfälligt förhöja självkänslan

Hämningslösande – i vår nordiska dryckeskultur används alkoholruset ofta i syfte att möjliggöra och tillåta normalöverträdelser

Självdestruktivitet – drogernas negativa konsekvenser utnyttjas ibland i syfte att plåga och skada den egna personen, både fysiskt och psykiskt.

Även när det gäller drogens och ruset funktioner är det väsentliga att anpassa kartläggningens omfattning och djup till en rimlig nivå. I den inledande kontakten är det endast möjligt att få information om någon eller några få funktioner ruset har. Fortsatt kartläggning och fördjupning inom detta område sker sedan fortlöpande under hela behandlingskontakten och är anpassat till klientens mognadsnivå och de olika stegen på väg ur missbruk.

Missbrukare som befinner sig på Steg 1 kännetecknas av en växlande och situationsbunden insikt om det omöjliga i ett fortsatt missbruk. De har en upplevd oförmåga att styra den egna konsumtionen. Drogfriheten är skör. Förhållningssätt och behandlingsinsatser som betonar stöd, struktur och kontroll förordas.

Missbrukare på Steg 2 kännetecknas av ökande och alltmer stabil insikt i missbrukets konsekvenser. En växande inre förmåga till kontroll av eller avhållsamhet från konsumtionen blir tydlig. Förhållningssätt och behandlingsinsatser med tonvikt på reflektion, bearbetning och ansvar i förhållande till missbruket rekommenderas.

Under Steg 3 har drogen förlorat sin laddning, att avstå är inte längre en del i klientens liv. För en del personer är dock drogfriheten inte tillräckligt för att ge tillfredställande livskvalitet.

För att hjälpa dessa klienter ut ur sitt missbruk måste man behandlingsplanering ske tillsammans med klient, nätverk och samverkanspartners. Behandlingsplanering innebär att med gemensamt mål samordna insatser av olika karaktär. Möjliga samverkanspartners är personer verksamma inom socialtjänst, primärvård, mödra-barnhälsovård, psykiatrisk vård, försäkringskassa, arbetsförmedling, arbetsmarknadsinstitut, kriminalvård och arbetsplatser.

Primärvården bör ha huvudansvaret för att tidigt upptäcka och behandla personer med riskabla alkohol- och drogvanor eftersom prevalensen är så hög. Socialtjänsten och beroendevården bör erbjuda ett integrerat lokalt omhändertagande för personer med allvarligare alkohol- och drogproblem. Allmänpsykiatrin har huvud- och samordningsansvaret för insatserna till de psykiskt störda missbrukarna. Kommunerna och landstinget har ansvar för det förebyggande arbetet.

Källförteckning

Skriftliga källor

Melin, Ann-Gerd & Näsholm, Christina (1998) Behandlingsplanering vid missbruk. Lund: Studentlitteratur

Saxon, Lars & Wirbing, Peter (2004) Återfallsprevention. Lund: Studentlitteratur

Internethänvisningar

Vårdguiden (2011) Om alkoholberoende. Hämtat 25 januari 2010, från

http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=2994

Sjukvårdsrådgivningen (2011) Om alkoholberoende. Hämtat 25 januari 2010, från

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=18068

Internetmedicin (2011) Om alkoholberoende. Hämtat 25 januari 2010, från

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1590

Web 4 health(2011) Om alkoholberoende och missbruk. Hämtat 25 januari 2010, från

http://web4health.info/sv/answers/add-menu.htm

Jämtlands Läns Landsting (2011) Om alkoholberoende. Hämtat 25 januari 2010, från

http://www.jll.se/livsstil/alkoholochhalsa.4.7a23db8111224a7d49800018031.html