Ångesten är svår att kontrollera och blir därför ett störningsmoment i alla delar av vardagen. Vuxna personer som lider av GAD ororar sig ofta över saker som åtagande på arbetet, ekonomin, familjemedlemmars hälsa, men också över småsaker som att bilen behöver repareras eller vardagsrummet tapetseras om. Barns ångest och oro kretsar mer kring hur bra eller dåligt de klarar av vissa prestationer eller sociala situationer, samt kring katastrofscenarier som jordbävningar eller kärnvapenkrig. Det är typiskt för detta ångestsyndrom att fokus hela tiden skiftar mellan olika orosmoment.
Med ångesten och oron följer symptom som rastlöshet eller en känsla av att vara på helspänn. Man kan också ha svårt att koncentrera sig, lätt bli irriterad och snabbt bli utmattad. Vidare kan man besväras av muskelspänningar och olika typer av sömnstörningar. För barn räcker det med att endast ett av dessa symptom är närvarande för att diagnosen GAD ska ställas.
De ovan nämnda symptomen kan också höra ihop med, eller leda till andra symptom. Exempelvis kan muskelspänningar leda till att personen får muskelvärk, muskelryckningar eller känner sig skakig. Även kroppsliga symptom kan följa (liknande de vid panikattacker) som muntorrhet, illamående, svettningar och svårigheter att svälja. Depressiva symptom, t ex nedstämdhet, nedsatt aktivitets- eller intressenivå eller aptitlöshet är också vanligt.Dessutom förekommer GAD ofta tillsammans med andra diagnoser, som affektiva syndrom (exv depression, manodepressivitet), andra ångestsyndrom (t ex panikattacker eller social fobi) eller substansrelaterade syndrom (alkohol-, drog-, eller medicinberoende). GAD kan vara ett isolerat problem men de flesta har även en tidigare historia av något av de ovan nämnda problemområdena. Diagnosen GAD ställs dock inte om problemen helt och hållet kan förklaras med en eller flera andra diagnoser.
Studier visar att man i genomsnitt löper ungefär fem procents risk att någon gång under sin livstid drabbas av GAD, och syndromet har visat sig vara något vanligare bland kvinnor än bland män. För majoriteten av de drabbade börjar problemen i barndomen eller tonåren, men det är inte ovanligt att ångesten uppkommer även i senare skeden av livet. Ångest har visat sig ta sig olika uttryck i olika kulturer, varför det är viktigt att ha det kulturella sammanhanget i åtanke när man bedömer ångestproblematik.
Det antas finnas såväl biologiska som miljömässiga orsaker till GAD. Det innebär att delar av orsaken till GAD kan finnas i personens uppväxt, den kemiska sammansättnigen i hjärnan samt i personens nuvarande livssituation.
Att göra ångesten hanterbar
För någon som lider av GAD går en stor del av tiden till ändlösa grubblerier, som ofta går i väldigt negativa banor och innehåller mycket katastroftänkande. Ett sätt att börja öva på att utmana sin ångest är att träna på att se en situation ur flera olika perspektiv. Det är bra att börja med en vardaglig och oladdad händelse för att senare kunna prova på svårare situationer, som t ex vad chefen tycker om en, eller hur det ska gå med nästa termins tentor. Personer som lider av GAD kan ofta ha ett stelt tänkande och ha svårt att se saker ur andras perspektiv, vilket talar för att det kan vara nödvändigt att få hjälp och vägledning i sitt arbete med ångesten.
En del av arbetet handlar om att lära sig hantera sina destruktiva grubblerier, men det räcker inte med att bara arbeta på det tankemässiga planet, utan man måste också undersöka i vilka situationer ångesten uppkommer, fokusera på vilka känslor som den väcker och se hur ångesten påverkar ens beteende.
Behandlingen för GAD består av terapi, men också av medicinering eller en kombination av båda två. Den vanligaste medicinen är SSRI-preparat, som är ångestreducerande genom att påverka seretonin-balansen i hjärnan. Dessa mediciner har visat sig ha relativt lindriga biverkningar. Det andra alternativet är benzodiazepiner, exempelvis Valium och Xanax. Dessa är lugnande medel som hjälper mot ångest, men de används ändå med försiktighet då de kan vara beroendeframkallande.
Vid vetenskapliga studier har Kognitiv beteendeterapi visat sig vara effektiv och forskning talar för att närmare två tredjedelar av de som fått KBT-behandling upplever att deras liv förbättrats avsevärt. Generellt visar forskningen vidare att endast KBT är den mest effektiva behandlingsmetoden, sedan kommer KBT tillsammans med medicinering (kan vara lika effektivt men ha en högre återfallsprocent), och därefter kommer endast medicinering.
Följande är några steg som används inom kognitiv beteendeterapi, och leder till bättre kontroll över ångesten och oron.
- Fundera på, och skriv ned kring vilka områden och situationer som oron och ångesten rör sig mest. Skriv också ned vad du vill uppnå och vart du vill komma; vilka mål och delmål du har. Försök vara specifik och konkret, snarare än allmän och abstrakt.
- Gör olika avslappningsövningar och träna på avslappningstekniker. Lär dig också att hitta lämpliga meditativa aktiviteter, exempelvis stilla meditation eller skogspromenader.
- Undersök vad som sätter igång ångesten. Var uppmärksam och anteckna dina så kallade triggers (tankar, händelser och situationer), och skatta också hur kraftig ångesten är vid olika tillfällen (på en skala från 0 till 100).
- Lär dig uppmärksamma och utmana klassiska tankefällor. Ett exempel på en tankefälla är övergeneralisering. En person som övergeneraliserar drar slutsatsen, efter att blivit nobbad på dansgolvet, att hon aldrig kommer att träffa en man. Ett annat exempel är katastroftänkande, vilket karaktäriseras av att man ständigt utgår ifrån att det värsta kommer att inträffa. Ytterligare ett annat exempel är selektiv perception, vilket innebär att man bara uppmärksammar saker i sin omgivning som bekräftar ens oro.
- Bryt det beteende som ångesten driver dig till. Ofta reduceras ångest genom olika typer av undvikande beteende. Därför kan man ta sig an ångesten genom att angripa kopplingen mellan just undvikande och ångest. Det kan handla om att lämna huset, att bjuda ut någon, att söka ett intressant jobb eller att säga ifrån, trots att ångesten uppmanar en att låta bli.
- Planera in särskilda stunder då du ägnar dig åt ångesten och oron. Ungefär en halvtimme om dagen, ej i anslutning till sänggåendet, kan vara lagom. Under den tiden ska du vara ostörd och helt och hållet släppa fram all oro och ångest. Detta leder till att du lär dig hur just dina orostankar ser ut, men syftet är också att avdramatisera ångesten genom att möta den öga mot öga. Vidare bör du också inrätta vissa frizoner, tillfällen och situationer som hålls helt fria från ångest och oro.
- Öva dig på att bli bättre på realistisk tidsplanering. Öva dig också på hantera och lösa problem, liksom på att rangordna problem efter prioritet.
- Lär dig släppa fram och upptäcka dina känslor. Personer som lider av GAD är ofta mer upptagna av sina grubblerier än av sina känslor. De kan hysa en överdriven rädsla för känslor och göra allt för att hålla dem på avstånd. Ett sätt att arbeta med känslor är att känna efter hur de känns i kroppen, när och varför de uppkommer, och öva på att sätta ord på dem.
Beteendeterapi utgår från antagandet att psykiska störningar är "inlärda, icke ändamålsenliga, beteenden". Beteendeterapi grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologin.
Kognitiv terapi fokuserar på hur människor tänker, samt på hur de tolkar upplevelser. Kognitiv terapi försöker hjälpa människor att tänka på ett sätt som är mer ändamålsenligt och mindre sjukdomsframkallande. Här är en lista med exempel på konstruktiva och destruktiva tankar:
Föreställningar som leder till självnederlag och neuros: | Föreställningar som leder till självförverkligande: |
| Det är nödvändigt för en vuxen att vara älskad och gillad av alla för allt han gör. | Jag koncentrerar mig på min egen självaktning och på att älska istället för att bli älskad. |
| Jag har ingen kontroll över mina känslor och jag kan inte rå för att jag har dem. | Jag har en enorm kontroll över mina känslor om jag väljer att arbeta på att kontrollera dem och öva mig i att säga den rätta sortens meningar till mig själv. |
| Mänsklig lycka kan uppnås genom slöhet och inaktivitet. | Människor är lyckligast när de aktivt och vitalt är engagerade i skapande verksamheter, eller när de ägnar sig åt andra människor. |
| Jag behöver någon annan som är större och starkare än jag själv, som tar hand om mig och hjälper mig. | Det är bättre att stå på egna ben och vinna förtroende för sig själv och sin egen förmåga att möta livets svåra omständigheter. |
| Jag måste vara fullständigt kompetent, adekvat, intelligent och framgångsrik på alla möjliga sätt. | Man bör göra något, även om man inte kan vara bäst, och man bör acceptera sig själv som en ofullkomlig varelse som har allmänna mänskliga begränsningar. |
| Jag kan inte förlåta mig själv för tokiga saker som jag gjort. | Jag lär mig av erfarenheten, det som har varit kan jag inte ändra, men det som kommer i framtiden kan jag påverka. |
| Min olycka beror på yttre faktorer som påtvingats mig av människor och händelser. | Praktiskt taget all mänsklig olycka orsakas eller bibehålls av det sätt på vilket man ser på tingen, snarare än av tingen själva. |
| Om någonting har påverkat mig starkt här i livet, så måste det komma att påverka mig resten av livet. | Man bör lära sig av sina tidigare erfarenheter, men inte vara onödigt fixerad vid eller styrd av dem. |
| Det är livsviktigt för mig vad andra människor gör och jag måste göra större ansträngningar för att ändra dem i den riktning jag skulle önska att de förändrades. | Andra människors brister är i stort sett deras problem, och att utöva press på dem hjälper dem vanligen minst av allt att förändras. |
| Det är lättare att undvika livets svårigheter och ansvar än att rakryggat möta dem. | Den så kallade lättaste vägen blir i längden alltid den svåraste vägen, och det enda sättet att lösa svåra problem är att se dem i ansiktet. |
| Om någonting är eller kan vara farligt eller riskfyllt måste man vara förfärligt bekymrad över det. | Om någonting är eller kan vara farligt, bör man se det rakt i ansiktet och försöka göra det ofarligt, och, om det inte är möjligt, tänka på annat och sluta upprepa för sig själv vilken hemsk situation man är i eller kan råka i. |
| Det är förskräckligt, fruktansvärt och katastrofalt när saker och ting inte är som jag skulle önska att de vore. | Man bör försöka ändra eller kontrollera förhållanden så att de blir mer tillfredsställande. Om det är omöjligt, är det bäst att finna sig i situationen och sluta upprepa för sig själv hur hemskt det är. |
Kognitiv Beteendeterapi, KBT, är en kombination av båda dessa terapiformer.
Gestaltterapi är en psykoterapeutisk behandlingsmetod, som syftar till att hjälpa patienten att tränga in i och uppleva sina egna känslor.
Grundtanken i gestaltterapi är att man skall uppleva sig själv så äkta och intensivt som möjligt, leva här och nu, handla i stället för att teoretisera, känna sina känslor så direkt som möjligt och ta ansvar för sina handlingar och symptom, så att man fungerar som en människa där känslor, fysiska förnimmelser, tankar och handlingar hänger ihop. Patienten blir mera medveten om sig själv och sin inre värld. Genom att tydligare uppleva vad man vill, känner och förnimmer i kroppen kommer patienten att kunna hävda sig själv i förhållande till omvärlden. Gestaltterapi kan kombineras med kognitiv terapi – när man lärt sig känna igen sina känslor behöver man lära sig att hantera dem på ett rationellt sätt.
Psykoterapi som bygger på psykoanalysens tankar kallas ofta för psykodynamisk terapi.
En vanlig missuppfattning är att psykoanalys är detsamma som psykoterapi. Psykoanalysen ska snarare ses som en av många möjliga psykoterapiformer. Psykoanalysen betonar erfarenheter i barndomen (framförallt utvecklingen under småbarnsåren) och dess betydelse för personligheten och senare psykiska problem. Freuds klassiska teori omarbetades senare av honom själv och hans lärlingar, men den centrala tanken kvarstår: det mänskliga beteendet styrs till stor del av omedvetna krafter, som härstammar från primitiva grundbehov och inte medvetna tankar eller logik.
Den psykoanalytiskt orienterade psykoterapeuten försöker hitta en lösning och erbjuda hjälp genom att medvetandegöra patientens omedvetna konflikter eller försvarsmekanismer, eftersom de utgör ett motstånd mot förändring och utveckling. På så sätt finns det förutsättningar för personlighetsutveckling och mognad. Grundtekniken som används är fria associationer vilket innebär att patienten yttrar alla spontant uppkomna tankar. Terapeuten tolkar sedan utifrån psykoanalytisk teori allt det som patienten berättar om.
Källförteckning
Föreläsning med ÅSS (Svenska ångestsyndromsällskapet)
Web4Health
Vårdförbundet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar